En sekund

...och han hade redan gått förbi mig innan jag ens hade hunnit reagera fysiskt. I min hjärna hann tusentals tankar snurra runt och minnen hade kommit tillbaka men försvunnit lika snabbt igen. Han var redan borta, vad mer skulle jag kunna göra, vända om och springa efter honom mitt inne i stan där han antagligen redan hade blivit uppslukad i vimlet av hundratals andra människor?! Jaja, jag lär nog se honom igen någon gång i mitt liv.

Han gick och pratade med en annan kille som jag också festade mycket med förr. Jag tror inte att de riktigt känner igen mig, jag ser friskare och barnsligare ut än vad jag gjorde då. Det e snart ett år sedan jag träffade honom för första gången. Det var på valborg(för det har väl inte varit ännu?) och jag skulle träffa en kompis ute i en park där många andra ungdomar festade. Jag blev presenterad för ganska många killar och de samlades runt mig och försökte flirta och babbla på, men det var någonting hos just honom som jag fastnade för. Han e fin, väldigt fin... Jag försökte komma närmare honom under några dagar men saker blev inte riktigt som jag hade tänkt mig även om vi träffades och festade och spenderade natten i samma lägenhet, samma soffa eller samma säng. Vi gjorde aldrig någonting... men jag önskade verkligen att han skulle ta ett första steg eller någonting i den stilen.

Det gick ett tag och jag umgicks med andra kompisar och till slut gick det inte att få tag på honom, han skulle sluta knarka och han drog sig undan.

Han har nog börjat igen, i alla fall med rökat, för det brukar bli så. Hm, jaa...

Jag har min underbara pojkvän nu och jag vill verkligen inte byta bort honom, men jag önskar att man skulle kunna arrangera om minnet och dåtiden lite granna så att jag hade fått ha några fler fina minnen av honom i alla fall. Det hade kanske varit roligt att kunna se tillbaka på :)

Läs även andra bloggares åsikter om fest, flirt, förälskelse, knark, minnen