Korkat folk

Nu sitter jag här på morgonen, en timma innan jag egentligen ska gå upp, för att jag har lyckats vända på dygnet på ett knepigt sätt.

Jag drömde nåt jättekonstigt...
Jag och min pojkvän köpte kork, och min mamma och hennes man ville också vara med och prova. Så bjöd vi in lite folk till lägenheten och var allmänt korkade. Sen stack vi iväg till en ravefest som skulle hålla på i flera dagar, och där var det lagom snurrigt.
Sen berättade min kille för min mamma vad jag tyckte om mest, "tjack", "och hon tycker om att ta det i näsan och..." *han slår sig med ena handen i andra armvecket*. Mamma höjde på ögonbrynen och jag försöker rädda situationen genom att skynda mig dit och säga att det inte alls var så, hm, kanske inte särskilt övertygande. Nåja, tur att det bara var en dröm i alla fall.

Suck* jag har varit ren väldigt länge (om man bortser från i helgen då vi knaprade lagliga konstiga piller) och det är väldigt jobbigt. Men min kille talade om för mig hur mycket pengar jag slösar på knark, och då ville jag prova att inte lägga några pengar alls på sånt under en månad, men det är fruktansvärt jobbigt, jag börjar nästan bli deprimerad för att jag inte får känna mitt underbara tjackrus, eller vadsomhelstrus, för nu är det illa. Jag börjar bli lite desperat... :S
... och då börjar jag leta efter genvägar, jag menar, så länge som jag inte betalar för något denna månaden har jag ju inte brytit mitt lilla löfte hehe ^^Synd bara att min kille hatar tjack, för nu måste jag ju hitta på nåt annat skoj att vara konstant påverkad av. Hm, ikväll ska jag nog ta kork för första gången "bara för att". Jag hatar det egentligen men 'man måste ju prova'. Eller kanske inte.

Nej men ja, nu ska jag äta frukost och fixa lite innan jag drar hemifrån. Ha en trevlig dag =)

You never know, you know

Jag som aldrig skulle skaffa mig en blogg, för jag tycker att sånt är ganska löjligt. Men så satt jag här på morgonen och flummade loss på internet och så tänkte jag att det finns inga bloggar som är direkt intressanta, kanske inte för att den här kommer att vara det heller, men jag vill i alla fall dela med mig av ett liv som många inte tror finns.
I
I------> Pundarens fantastiska liv.

Jag väljer att vara så anonym som jag bara kan, och jag hoppas att jag kan hindra att förstöra för andra eller för mig själv på det viset. Jag tror att det känns mycket bättre om jag vet att jag kan låta mina tankar flyga fritt istället för att sitta och skruva på mig och oroa mig för att fel person kanske råkar läsa ett inlägg.

Ja, just nu känner jag inte direkt för att skriva någonting. Men det här var en början i alla fall :)

Have a nice day