En sekund

...och han hade redan gått förbi mig innan jag ens hade hunnit reagera fysiskt. I min hjärna hann tusentals tankar snurra runt och minnen hade kommit tillbaka men försvunnit lika snabbt igen. Han var redan borta, vad mer skulle jag kunna göra, vända om och springa efter honom mitt inne i stan där han antagligen redan hade blivit uppslukad i vimlet av hundratals andra människor?! Jaja, jag lär nog se honom igen någon gång i mitt liv.

Han gick och pratade med en annan kille som jag också festade mycket med förr. Jag tror inte att de riktigt känner igen mig, jag ser friskare och barnsligare ut än vad jag gjorde då. Det e snart ett år sedan jag träffade honom för första gången. Det var på valborg(för det har väl inte varit ännu?) och jag skulle träffa en kompis ute i en park där många andra ungdomar festade. Jag blev presenterad för ganska många killar och de samlades runt mig och försökte flirta och babbla på, men det var någonting hos just honom som jag fastnade för. Han e fin, väldigt fin... Jag försökte komma närmare honom under några dagar men saker blev inte riktigt som jag hade tänkt mig även om vi träffades och festade och spenderade natten i samma lägenhet, samma soffa eller samma säng. Vi gjorde aldrig någonting... men jag önskade verkligen att han skulle ta ett första steg eller någonting i den stilen.

Det gick ett tag och jag umgicks med andra kompisar och till slut gick det inte att få tag på honom, han skulle sluta knarka och han drog sig undan.

Han har nog börjat igen, i alla fall med rökat, för det brukar bli så. Hm, jaa...

Jag har min underbara pojkvän nu och jag vill verkligen inte byta bort honom, men jag önskar att man skulle kunna arrangera om minnet och dåtiden lite granna så att jag hade fått ha några fler fina minnen av honom i alla fall. Det hade kanske varit roligt att kunna se tillbaka på :)

Läs även andra bloggares åsikter om fest, flirt, förälskelse, knark, minnen

Förlorad

Det finns en del tråkiga saker som medföljer med att ha en sådan bekantskapskrets som jag har. Människor i min omgivning kan lätt försvinna på ett ögonblick. Det finns vissa som behöver gömma sig av olika anledningar, en del flyttar runt mycket, folk hamnar i fängelse eller på avgiftningar/behandlingshem, många slutar med droger och drar sig undan för att lättare kunna motstå frestelser, människor blir bostadslösa, filurer snurrar bort sig till egna små världar och vänner försvinner bort från denna världen på riktigt genom sjeälvmord, mord och överdoser.

Under år 2007 hamnade 3 personer i himlen, 3 personer som jag kände på något sätt.

På något sätt blir man lite lam, och de jobbiga känslorna kan plockas bort med olika substanser. Att vänner dör omkring en är sånt man måste vänja sig vid och acceptera. Det finns inte mycket som du kan göra, för du vet aldrig vem som står näst på tur.

Det kan till och med bli du som inte finns kvar längre, det kan bli du.

Men någonting som alla borde göra hela tiden är att alltid ställa upp för sina vänner, tala om för dem att du älskar dem/bryr dig om dem eller vad du nu kan komma på för andra positiva saker att säga om dina nära och kära.

Njut av livet, njut av varje sekund! Det finns så mycket roligt man måste hinna me =)




Läs även andra bloggares åsikter om vänner, droger, kärlek, missbruk