Halvfabrikat

Nu sitter jag här ändå även fast klockan börjar närma sig två, med en knappt halväten Lidl-pizza vid min sida. Annat jag ätit idag e två mackor utan pålägg, en morot och lite chips. Jag bantar nämligen. Nej, haha, det gör jag verkligen inte. Har bara glömt och äta, tränade förut också och tänkte att det e nog bra om jag får i mig lite näring. Näring? Från en Lidl-pizza, äh, de e nog bättre än ingenting för jag känner inte för så mycket just nu.

Halvfärdiga saker, ett halvstädat rum, tafatta åsikter och ett ryck på axlarna.

Tidigare idag när jag skulle logga ut från diverse medlemssidor och msn så kände jag hur ett starkt vemod började växa inom mig och ångesten kom smygandes, och då insåg jag. Jag e rädd för att sova. Jag e rädd för att lägga mig i sängen, för jag vet vad det innebär, det innebär timmar av plåga, av påtaglig smärta i kroppen som gör att jag inte kan ligga still för det svider, bränner och jag kan inte andas. När denna resan äntligen är slut, tar den slut för att kroppen e utslagen, jag ligger helt stilla för jag e utmattad. Jag tittar rakt fram med torkade tårar i hela ansiktet och jag känner hur det surrar i hela kroppen, nu, nu äntligen kommer jag nog kunna sova, för nu e jag tom, åtminstone för en stund, och i denna stunden sluter jag ögonen och ger mig hän åt drömmarna.

Under natten vaknar jag kanske flera gånger. På morgonen har jag ont i käkarna och i tänderna och jag e fortfarande inte utvilad. Stressen låter mig inte vila och ångesten finns ständigt i min närhet, även om jag inte känner den hela tiden.

Mina psykologer och personer runt omkring mig frågar, vad i ditt liv vill du ha hjälp med? Finns det någonting i din kommande och önskade diagnos som ställer till besvär i din vardag? Jag kom på en sak förut, fan att jag har dåligt minne för jag har glömt vad det var. Haha! Jag kom på vad det var när jag skrev förra meningen ^^ Att jag har dåligt minne! När jag ska göra en sak, till exempel förut när jag skulle gå och lägga mig och ångesten kom och allt sånt, så tänkte jag att jag får la hitta på nåt annat än att sova, kanske göra någonting för att lugna ner mig? Ja, då tänkte jag sätta på musik, så gjorde jag det, kom på att jag behöver nog äta mat, så gick jag till skafferiet och nåt av det första jag ser är chipsen och helt plötsligt finns inte ordet "mat" i mitt ordförråd längre, tills jag går till vardagsrummet och tänker att jag kan ju börja städa lite, plocka undan en sak i taget, nej just det, MAT! Jag gick till köket igen och satte pizzan i micron, satte på tevatten och gick därifrån. Vankade av och an mellan köket och vardagsrummet i några minuter, slängde blickar mot pizzan och undrade varje gång jag kom in i köket vad jag skulle göra där. Tillslut kom jag på att jag skulle göra te, så gick jag återigen in i köket och undrade vad jag gjorde där. Denna procedur upprepades... medan jag nån gång fastnade i vardagsrummet för jag tänkte göra yoga... och sen kom jag på att jag skulle äta och nu sitter jag här vid datorn igen.

Listiga jävel, den jävla datorn, den älskade dat0rn. Jag fastnar, får ingenting gjort, får allting gjort genom den, sitter uppe sena nätter, tidig morgon.

Ojojoj, jag har inte skrivit på länge här, så det har hänt en del. Jag har gjort slut med den pojkvännen det har stått om tidigare, och skaffat en ny, vi har varit tillsammans i lite mer än två månader. Men, det är en annan histora. Nu ska jag städa lite, duscha och slutligen gå o lägga mig. Sweet dreams

Läste något fins på någon annans blogg.

"But touch my tears with your lips
Touch my world with your fingertips
And we can have forever
And we can love forever"